shajsah

Vi flyttar på måndag och tisdag. Sen har vi inget internet på 3-4 veckor. Balleh!
Bara för vi ska byta bolag och shit.
Men jag får la springa ner till mamma och pappa om jag får abstinens och måste skriva av mig.

Varför låter datorn helbögigt?  Låter som att det är en geting i den. *Dunkar på me näven* Hah! Lite våld löser allt :)
 Vi måste nog dammsuga den invändigt från allt katthår innan den börjar brinna.

Äh, hejs, får se om jag hinner skriva mer innan flytt.
Nu ska jag byta blur-yaa på Mio och sen ska jag packa.

Jag har funderat lite dom senaste dagarna och kommit fram till att jag var sjukt emo under min tonårstid.
Ni förstår att, för länge sen, alltså när jag var ung, då figurerade inte begreppet emo så mycket som det gör nu. Nu hör man ju emo överallt. När jag nu tänker tillbaka var det just det jag var. På min tid hette det svartrockare eller depprockare.
Byxorna var svarta eller slitna jeans, jag brukade rita på mina i brist på annat. Jag skrev tårdrypande saker (för det var ju SÅ synd om mig) och jag ritade stjärnor. ÖVERALLT. Fast jag måste erkänna att jag älskar stjärnor än idag. Jag har ju 11 stjärnor totalt tatuerat på kroppen :) Jag sminkade mig i röda ögonskuggor, lila, gröna... och den svarta kajalpennan var min bästa vän. På överkroppen hade jag alltid nån tight t-shirt i stark färg. Blå, grön, röd eller gul. Eller svart var ju alltid en given färg. Min favorit var dock en Manga-t-shirt som var grymt snygg. Den har jag kvar än och kommer aldrig kasta. På fötterna var det antingen tygskor, dock inte converse, jag hade aldrig råd att köpa dom, då jag bodde i studentkorridor och senare i egen lägenhet. Annars var det mina älskade Dr. Martens kängor som satt på fossingarna. Det tvåradiga nitbältet var ju en självklarhet, jag körde gärna med armband också.  Håret var oftast svart och egenklippt eller klippt av kompisar. Luggen var lång fram och baktill var det kortare och sprayat och spretigt. Senare blev det längre och rött. Men en rejäl snedlugg var ett måste.
När det gällde musik lyssnade jag på i princip allt som fick mig att må dåligt. Allt som kunde framkalla tårar tyckte jag var bra. Eller arg musik funkade också. Om skiten sen verkligen var bra på riktigt spelade ingen större roll, jag intalade mig själv att det var grymt bra.

Alla har ju sina faser, en del längre än andra. En del menar att det är en livstil.
För mig var det en rejäl fas. Ett tonårsuppror, mina föräldrar hatade det. Men ju mer dom ogillade det, desto mer njöt jag av situationen. Mina lärare tyckte det var SÅ synd att lilla gulliga Susanne förstörde sig sådant genom att sminka sig så svart och ha så svarta kläder på sig. Och dom hoppades innerligt på att få se mig i vita kläder på studenten. Det fick dom också.
För då var fasen över.

Herregud, undrar hur vår son blir när han kommer upp i tonåren?

Manga

Test: Vilken Dildo är Du?

Du liknar mest: Good Vibrations

Du är en person som står med båda fötterna på jorden. Du är även en livsnjutare som uppskattar socialt umgänge och även dina vänner uppskattar dig. Kanske är du lite väl fixerad vid ytliga ting och lite väl snabb att döma andra efter deras materiella status och utseende. Bara därför att du själv ofta presterar bättre än dina medmänniskor så betyder det inte att du är en bättre människa. Att du är duktig och kan mycket riskerar att göra dig till en besserwisser i andras ögon. Men vad spelar det för roll egentligen? Du är ju trots allt så himla bra!

Gör testet här: http://www.passionofsweden.se/index.html?page=test.html

Jag har en längre tid varit överviktig, utan nån egentlig anledning. Visserligen har jag ätit mediciner som KAN ge viktuppgång, men lika gärna "anorexi" (hur sjuk är den biverkningen??). Jag har i 6-7 år levt ihop med en karl som är smal som en mask och kan äta som en häst, vilket naturligtvis har resulterat i många fler besök på diverse uteställen än jag tidigare var van vid. Och för 8 månader sen födde jag barn, där graviditeten var vänlig och skänkte mig ytterligare 22 nätta kg. Som jag iofs äntligen har gått ner igen. Men nu står jag bara och trampar och kommer ingenstans. Jag går bara inte ner mer. Och jag behöver minst gå ner 10-15 kg till. Mmm...nu sitter ni och räknar va? Herregud, hur mycket vägde människan när hon var gravid egentligen??!! Måste ju sett ut som en valross! Ja, det gjorde jag oxå.

Iallafall så har jag vart runt lite på internet och läst om problem med sköldkörteln som är ett relativt vanligt problem hos folk med epilepsi. Såna som mig alltså. Dom drar blod från mig för att kolla just det 1 gång om året.
Är du därtill kvinna är risken större.
Har du därtill fött barn nyligen är risken ännu större.
Symptom på såna här grejer är bla. problem med viktuppgång el. svårigheter att gå ner i vikt, diffust håravfall, värk och stelhet i muskler mm.
 Har dom tagit ett simpelt blodprov på mig efter jag födde Mio? Såklart dom inte har.
Så idag ringde jag själv och bad om ett.
-Mmm....men det kanske är Zoloften som du går upp i vikt av?
Säger hon och börjar bläddra i Fass på bokstaven S.
-Det stavas med Z.
Säger jag torrt.
-Ojdå! Hihii!
Mutter....

För övrigt har jag ätit Zoloft sen slutet av gymnasiet, så jag tror knappast att den medicinen har med saken att göra.
Kärring.
Hon skulle lägga en lapp till läkaren så får vi se om jag får komma och ta ett prov eller inte. Hallå, vadå??

Jag blir så trött.

Smal i skolan. Innan mediciner. Bild tagen av Lancia btw.
3 dar innan han behagade att säga Hej
Slutresultatet. Dear God!

När jag matade vår 8 månader gamla son idag, fick han sitt första raseriutbrott. Damn vilket temperament grabben har. Kan inte för mitt liv förstå vem han har fått det ifrån...?
Han skulle få träna på att äta själv, så han fick också en sked att äta med, men det kom ju i ansiktet och på ögonlocken, jaa överallt. Så jag bestämde att det fick vänta nån vecka och tog vänligt men bestämt ifrån honom skeden. Det skulle jag inte ha gjort. Helvetet braka loss totalt! Han vart helförbannad och satte maten i halsen så han inte fick nån luft. Jag fick ta tag i ungen och vända honom upp&ner och skaka honom lätt tills han fick ur sig det som fastnat. Det löste sig till slut och han fick sova middag efter det. Det var en pärs både för honom och mig.

Nu spatserar Askungen här på bordet och vill ha uppmärksamhet och så hör jag att den lilla odågan har vaknat.
Skönt när Junis kommer hem från jobbet...halv sju. Känns som en evighet dit :(


http://www.youtube.com/watch?v=exPbOejUenk

Det blir aldrig några länkar som går att klicka på när jag lägger in adresser såhär, varför inte??
Men iaf, gå in o lyssna o titta.....världens vackraste låt.

Vaknade 4.30 imorse och var så jävla kissnödig. Alltså, sådär så att blåsan känns lika stor som på en elefant ungefär. Det är nåt av det värsta som finns att behöva gå ur en varm skön säng, gå barfota på ett iskallt trägolv, sätta sig på en lika kall toaring (hela badrummet kändes som vinter för övrigt) för att sedan komma tillbaka till sängen och upptäcka att Nico har tagit hela min plats i sängen. Nico är ju en greyhound som visserligen är smal och inte tar stor plats på det sättet, men hans jävla lyktstolpar till ben som han sträcker ut RAKT UT. Så knuffar man lite trött på honom och han morrar surt tillbaka. SUCK. Efter lite muttrande från min sida och morrande från hans så fick jag min plats iaf. Lägger mig skönt i sängen och gosar ner mig under täcket. Då börjar maghelvetet kurra oroligt efter mat. Hungrig som en varg helt plötsligt. Världens sug i magen. Men det fick bara vänta. Jag tänkte minsann inte överge min sida av sängen en gång till.

Har fortsatt med packningen inför flytten och det är ju så satans tråkigt att packa. Finns nog inget som är så tidsödande. Man drar sig in i det längsta för att sätta igång med skiten och hittar på alla möjliga ursäkter för att slippa, men när det nu bara är en vecka kvar till flytt kände vi båda att det var dags att sätta igång på allvar.
Vad mycket skit man samlar på sig, särskilt när man bor i hus och har lite space att förvara saker på. Allt möjligt krafs som "kan vara bra att ha". Massa träblommpinnar, typ 200 sugrör i diverse färger, katthalsband med olika pinglor och mönster på. För det första kan jag knappt hålla blommor vid liv, så vart blompinnarna kommer ifrån har jag inte en aning om. Sugrör använder jag enbart om jag dricker grogg, vilket oftast händer borta hos andra. Och våra katter är innekatter. Det är mycket som har och kommer att åka i svarta sopsäckar innan vi ger oss av härifrån och in i det nya huset.

Resten av dan har löpt på som vanligt....Matat Mio och försökt underhålla honom på bästa sätt.
Junis och Mio gosade i soffan imorse, dom är så söta :)

Puss i soffan
Gull
Grym me kex i mun
Söt
Nico, livrädd för kameran

...snarare blodsmak.

Mådde bra när jag vaknade imorse. Gick upp o fixade Mio.
Sen satte jag igång dammsugarn 9 på morgonen, kände att det var dags o sluta vada i dammtussar.
Mådde inte alls bra efteråt :/
Man ska kanske äta nåt innan man anstränger kroppen fysiskt.
Till saken hör också att min kropp inte alls är i det toppskick som den än gång har varit i...ojojoj, den var många år sen den var det. Men särskilt nu efter en graviditet o sen en förlossning som tog ett dygn känner jag mig som 45 i kroppen. Det suger fet tapirpenis.

Kolla bara in bilden hur jag ser ut när jag vaknar....OH MY GOD. Svullen, rödmosig, o allmänt ful.
Men kaffe är gött på morgonqvisten iaf. Det måste man ha annars funkar ingenting resten av dan. Då blir jag sur, lättretlig o får ont i huvudet. Kaffe o en rejäl snus så är jag good to go.

Jahopp, snart bär det in till stan igen då. Motown that is. 15:e köper vi huset o flyttar in. Världens najsigaste kök, helt nytt. Sjukt snyggt.

Mhmhh...

I förra inlägget skulle jag lägga upp en bild på Mysan, en av kissemojsarna.
Jag lagar mat o hon tigger rå köttfärs.
Men det horade ju ur totalt o ville sig inte alls. Men den bilden kommer här iaf
.

Min lilla punyqoq skickade tillbaka.
Vad glad jag blev=)
Har tänkt på henne då o då. Jaa, det är alltså Alexandra, Lancia, som jag nämnde här förut. Var ju evigheter sen vi träffades...måste närmare bestämt vara typ 4-5 år sen.
Skulle vara riktigt skoj o ses nångång. Men då får jag väl lämna Mio hemma, annars kanske hon får allergiska utslag eller liknande...hihi..

Tacosen är avverkad. Göööötth....
Mysan ville smaka på den råa färsen...hon fick lite grann.
Nu ska jag upp till soffan igen.
Me so tired..

Som sagt, ska försöka än en gång att få igång en blogg här.
Får se hur länge jag håller mig kvar. Blir väl som vanligt att jag tröttnar av utråkning eller tidsbrist eller annan anledning. Har under några dagar läst en gammal väns blogg som är riktigt rolig. Den kan jag varmt rekommendera.  http://lancia.blogg.se/

Har precis kollat färdigt hela Mordkommisionen...sjukt bra serie trots det danska språket. Dumt att det bara slutade sådär, skulle vara kul med några säsonger till..

Ikväll blir det iaf tacos o myspys med Junis, efter Mio har lagt sig. Har tjatat en stund på karln min att han ska åka o handla, tror bestämt att han precis masade sig upp ur soffan. Själv har man ju inget körkort, i annat fall skulle jag gladeligen åka iväg o inhandla det som behövs.

Dags o ge Mio mat.